2012

År 2012, ett händelserikt år för min del. Kanske mitt värsta år någonsin, men på många sätt också ett väldigt fint och bra år. Hela det här året var menat från första början att bli skruvat, konstigt och alldeles annorlunda. Jag fick till exempel lyckan och turen att lära känna den mest underbara personen jag vet, som nu är min fina kärlek och pojkvän. Att någon som var ingenting i mina ögon kunde bli så mycket hade jag ingen aning om, och att en helt oplanerad random fyllekyss på tolvslaget kunde vara början på oss hade jag aldrig kunnat se framför mig.
Samma dag, den första januari 2012 så gick min absolut gladaste och mest omtänksamma vän bort, Ella Engström. Den här dagen var kanske den overkligaste dagen jag varit med om. När Adam ringde mig och berättade så stängde mina öron av, jag fattade ingenting, jag trodde inte på det, det var ett skämt och jag vägrade inse. Efter många tårar och i hopp om att det skulle komma fram att det hela inte stämde så kom det hemska beskedet ut. Ingenting kändes roligt längre, det var en otroligt jobbig period med en ständigt tung känsla som jag aldrig upplevt förut. I år var första gången jag kände känslan av att verkligen förlora någon och veta att det man hade, minnena och personen aldrig kommer tillbaks, en känsla som jag hoppas att jag slipper känna nu på väldigt länge.
Saker blev bättre, vintern var tuff men våren och sommaren närmade sig. I Maj så bokade jag och mina underbara vänner Hanna, Jenny och Alexandra spontant en resa till Spanien, som jag kan säga var det roligaste jag varit med om. En stor höjdpunkt på året var det. Vi hade så mycket planer, att vi skulle upp klockan nio på morgonen varje dag och sola, bli jättebruna, att vi skulle fara på någon partybåt under dagen och massa annat! Sånt som inte hanns med riktigt. Istället skapade vi massvis med andra, oplanerade men definitivt bättre minnen, som jag aldrig kommer att glömma! 
Sommaren flöt på med Trästock, Tim, fina vänner, härliga fester och allt möjligt.
Någon gång däremellan så fick min farmor lunginflammation och las in på Sunderby sjukhus. Vi hade till en början ingen aning alls om hur det kunde sluta. Vi hälsade på ofta och till slut låg hon med respirator för att hon hade så mycket problem med att andas. Jag minns hur svårt det var för mig att hålla tårarna borta när hon låg där sövd, hjälplös, liten och med tunga andetag. En fin sommarkväll i stugan fick vi beskedet att hon hade gått bort, allting var än en gång overkligt, men på ett helt annat sätt. Den där förlorade känslan fanns men den var naturlig den här gången, det var naturligt, hon var gammal och det hände alla. Pappa var förvirrad och jag glömmer aldrig farfars uttryck när vi hämtade upp honom och for till sjukhuset. Vi fick krama henne hejdå en sista gång. Trots att det inte var helt oväntat så var det en jobbig tid för hela min släkt, det enda vi kunde göra var att stötta varandra.
Skolan började, ännu ett år, men sista året! Kanske det inte skulle bli lika stressigt som tvåan?
Sedan hände någonting jag inte riktigt vill berätta hela historian om här på bloggen men jag och Tim hade en break up. Så slutet av September var en otroligt jobbig tid för mig, har nog aldrig gråtit så många tårar under så kort period.
Min artonårsdag närmade sig, en dag som jag väntat på länge då både Sanna, Simone och Tim fyller år i februari haha. Det borde vara förbjudet att föda sitt barn i oktober. Hade världens mysigaste spadag med min käre mormor, kan dock inte säga att jag minns mycket av kvällen. En dag man inte kommer glömma iallafall, lyckan av att bara vara 18 år var jäkligt speciell. Myndig och allt! Inte dåligt.
Mitt krogliv började, eller ja, jag har väl fortfarande inte varit ute allt för många gånger, men de få gånger jag vart ut så har jag haft skoj! Vi har till och med hunnit med en och en halv klassfest i år, vilket jag tycker är ganska duktigt av oss, med tanke på att det är våra första haha. Har kommit så mycket närmre min klass nu i trean, alla har förändrats så otroligt mycket, såklart till det bättre.
Och här sitter man, efter ett år som har gått upp och ner och alldeles overkligt snabbt. Och jag har förändrats, jag har blivit otroligt mycket starkare och jag vet att efter regn kommer sol. Jag vill tacka till alla mina underbara vänner som lyser upp mina dagar i vått och torrt, min goa familj som har stöttat mig genom hela detta året, och min kära pojkvän som jag bara älskar mer och mer.
PS. Jag tänkte göra ett inlägg med massa bilder under 2012 som ni inte sett sen imorgon också! :)